Därför brandman
Varför deltidsbrandman är en fråga som dyker upp hos många! Det är ju tyvärr få kvinnor som är det, så jag förstår frågan samtidigt som jag inte tycker att det är konstigare än vilket yrke som helst som skapar nya utmaningar för den anställda!
Så här är det jag tänker:
* Jag gillar att jobba 7-16 på industri. För det är bra arbetstider som passar vår familj, dessutom gillar jag att arbeta fysiskt ( det har jag alltid gjort ) och det är perfekt med cykelavstånd till jobbet!
Dock tröttnar jag på mitt jobb om jag känner att det inte finns mer att lära, om allt blir rutin och inga utmaningar ges!
Med det menar jag absolut inte att fallet är med mitt nuvarande jobb ( snarare tvärtom ) men det är en annan historia!
Då har jag länge funderat på om deltidsbrandman inte skulle vara ett perfekt komplement?
Det handlar om fysiska och psykiska utmaningar, en vecka i månaden då man behöver offra sina " bekväma" tider för att ställas inför.... Ja just det, du vet aldrig vad!!!
Och det är ju just det som lockar, i en annars ganska inrutad vardag har man en vecka i månaden som man aldrig vet vad som kommer att hända? Det tycker jag är spännande!
* Den nästan viktigaste anledning jag har, har växt fram sedan jag blev mamma till vår underbara dotter!
Det är gällande trafikolyckor och diverse olyckor där barn och familjer är inblandade, där behövs kvinnor! Detta är min åsikt! Likväl som poliser, ambulansförare, akutläkare.... Alla yrken som vid något tillfälle handskas med barn, tror jag behöver kvinnor lika mycket som män! Många barn tyr sig naturligare till kvinnor och vid en kris tror jag att det är en annan trygghet för de flesta barn! Så vet jag att det är för vår dotter i alla fall!
Så sammanfattningsvis så är det flera olika faktorer som spelar in i mitt val att försöka bli en brandman! Jag är bara i början av min utbildning men är helt övertygad om att det vi kvinnor inte har i styrka tar vi igen på andra plan!
Med det inte heller sagt att det inte skulle spela in att jag gillar träning, utmaning och utveckling! Klart det krävs en viss personlighet till detta, det tror jag och om jag har rätt personlighet återstår ju att se!
Jag tror inte att man kan förbereda sig så mycket på vad som komma skall utan få ta det allt eftersom och glädjas åt att alla situationer går att lära sig något av, man kommer aldrig att sluta utvecklas!
Det är allt det här som får adrenalinet att pumpa lite extra och vem gillar inte det???